Sir Marcus Browning MP.

Mina herrar, damer och gentlemän. Det kommer en tid då vi alla måste ställa oss upp och bli någon att räkna med. Jag ställer därför mig upp nu och låter mig räknas. En. Till var och en av er säger jag: ni är en etta. För ettor skall komma att bli av singulär vikt. Vi står just nu inför den gravaste ekonomiska krisen sedan 1380. Och som ni vet finns det fortfarande de av oss som kommer ihåg den dagen. Det eviga lidandet, oroligheterna, irritationen och allt kämpande. Om vi skall förhindra att ljuset över våra liv åter igen släcks måste vi ställa oss själva livsnödvändiga frågor. Var är vi? Hur kom vi hit? Varför kom vi? Vart vill vi ta oss? Hur vill vi komma dit vi vill ta oss? Hur långt måste vi ta oss innan vi tar oss dit vi vill komma? Hur skall vi veta var vi var när vi tog oss dit vi skulle? Har vi en karta? Varför lämnade vi platser bakom oss för att ta oss dit vi nu är? Var var vi innan vi var tvungna att ge oss av för att ta oss dit där vi är innan vi visste vart vi skulle för att hamna där vi ville vara? Var skulle vi hamna om vi hade ett val? Var skulle vi hamna om vi slutligen inte hade något val? Vad skulle vi välja om vi fick valet? Har vi det valet att välja? Eller kan vi till och med vara petiga angående valets val? Vad är valet? Alternativ! Skall vi sluta nu? Retoriskt. Eller vill vi ta oss tillbaka till början och börja om igen? Kanske inte. Men ni kan sannolikt förstå min poäng, för det jag pratar om är livet. För livet är en av de saker som vi alla finner ganska svårt att undvika. För att citera Ester Rems: "Livet är osäkert". Mitt liv har en säkerställd säker osäkerhet i sig självt. Jag är säker på att ert har detsamma. Med min osäkerhet och er osäkerhet så finns det säkert en säkerställd grad av osäkerhet runt omkring oss, detta kan vi vara ganska säkra på. Låt oss bita ihop. Mening är vad vi alla strävar efter. Vi måste ha en mening. Vi får inte visa meningslöshet. Vi måste vara meningslöshetsfulla. För vi vill väl inte sluta, vill vi? För vi vill väl inte sluta, vill vi? Som en blind man i ett mörkt rum famlandes efter en svart katt som inte finns.