Som så många tidigare nämnt så är det väldigt svårt att beskriva sig själv. Något som jag skulle vilja kalla skitsnack. Det svåra i en beskrivning av sig själv ligger inte i att man har svårt för att veta vem man är utan att man har svårt att sätta sig in i hur andra uppfattar den beskrivning men delger. Det svåra är alltså hur man skall ljuga, vad man skall utelämna och hur man kan manipulera för att få så stort intresse för sin profil som möjligt. Jag tänker därför göra ett litet experiment, jag tänker vara ärlig.
Om jag skulle sammanfatta min personlighet i en mening skulle det förmodligen vara: Älskad av få hatad av många. Varför det är just så har jag ingen aning om men jag har mina teorier. Dessa har framförallt att göra med att människor över lag inte tycker om att höra sanningar om varken sin person eller om vad de gör eller tycker. Något som jag har en tendens att berätta för dem. Inte så ofta för att vara elak utan mer för att människor ber om min åsikt.
Jag är även extremt självkritisk och anser mig på grund av detta inte vara särskilt intelligent. Detta trots att jag har blivit beskriven som den smartaste människan andra har träffat vid ett flertal tillfällen. Dock har jag insett att jag, i jämförelse med den normala standarden, är väldigt allmänbildad. Jag kan lite om allt och mycket om en del helt enkelt.
Jag fascineras lätt av människor och deras agerande, eller bara av världen i stort. Fascinationen skulle väl mest kunna liknas med den en 3-åring känner när han undersöker sin sula efter att ha trampat på en skogssnigel. Jag ser ner på väldigt många människor och det gör förmodligen mig till en hemsk person men om bara människor hade tagit sig lite tid och grubblat över vad de egentligen håller på med så hade jag inte behövt göra det. Det är inte så svårt som det låter, jag gör det hela tiden.
Jag diskriminerar inte roliga saker på grund av sociala normer. Om jag tycker något är roligt så gör jag det. Detta är förmodligen anledningen till att jag är allmänbildad. Det finns helt klart anledningar till att människor gör saker och jag har kommit fram till att den anledningen oftast är att det faktiskt är roligt. Folk spelar datorspel för att det är roligt, folk dricker alkohol för att det är roligt, folk har sex för att det är roligt, folk tittar på film för att det är roligt, folk åker utomlands för att det är roligt. Därför har jag ett öppet sinne och provar allt en gång, det vore synd att missa något som är roligt. Med tanke på hur världen ser ut så behöver vi alla de få roliga stunder som finns.
Till slut vill jag prata lite om snällhet, för snällhet tycks vara något som är populärt. Alltid när man läser andra profiler kan man se hur människor stolt proklamerar, likt en 7 åring som beskriver positiva egenskaper hos sin fröken, att de är en snäll tjej, flicka eller tös. Jag själv, däremot, är inte snäll. Jag är elak och jag trivs med det. Jag gillar att jävlas med folk, prova gränser och visa min överlägsenhet. Trots detta är jag den snällaste, mest godhjärtade, personen jag träffat under min korta livstid här på jorden. Det säger kanske mer om de jag träffar än om mig själv säger ni. Men om man tänker efter en extra gång: Hur många gånger gör jag snälla saker av enbart altruistiska anledningar? För de flesta, mer normala människor tror jag nog, handen på hjärtat, skulle svara aldrig. Åh andra sidan gör jag det hela tiden, jag går ständigt omkring och gör små och stora goda gärningar utan att för den delen själv få ut något av det. Jag mår inte ens bra av det. Varför? För att jag aldrig får någon respons på mina handlingar, och om det är respons man vill ha, för att man skall må bättre, då är det inte längre en altruistisk handling utan en självisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar