Det stämmer inte riktigt.
Det svaret är mer eller mindre samma sak som att säga: ”Nähä!”. Det är knappast något som hör hemma i argumentation. Ni kanske skall komma med argument istället eller bara fråga mig vad jag bygger den slutsatsen på.
Matematik är ren logik och därför finns det bevis för att t.ex. 1+1 blir 2. Religion handlar om perception, logik och mycket annat. På det viset kan man inte lägga upp en vattentät bevisföring. Som René Descartes och alla andra rationalister säger, som jag och många andra säger och som du längre ner i kommentaren nämner så kan man ju förstås luras av sina sinnen, vilket är ett hinder för all bevisföring - en ursäkt för att nonchalera bevis och kalla dem för något annat än just bevis.
Matematik och logik är definitivt inte samma sak, de kan verka vara synonyma till en början men det är de definitivt inte. Logik brukar definieras, om ni ursäktar engelskan: "The formal systematic study of the principles of valid inference and correct reasoning" medan matematik definieras: ”Mathematics is the study of quantity, structure, space, relation, change, and various topics of pattern, form and entity”. Men det är inte relevant. Vad som är relevant är att du missade poängen helt och hållet med exemplet; det var endast till för att visa att det inte alltid finns en korrelation mellan en fråga och ett svar, ibland kan man tro att man har rätt svar fast det i realiteten är svaret på något helt annat. Jag skulle lika gärna kunna ha tagit ett exempel från Douglas Adams och ställt frågan: ”Vad är meningen med livet?” svaret Douglas Adams ger är 42, det är ett svar men inte särskilt givande då det inte är svaret på frågan utan bara ett svar. Nu är jag medveten om att Douglas Adams endast påpekade hur dum frågan är över huvud taget genom sitt klassiska nonsens-svar men jag anser att den fyller sin funktion väl som ett exempel i det här fallet också.
Religion är inte intresserad av svar som inte stämmer överens med deras världssyn, eller dogma om du så vill. Om någon ny upptäckt görs inom vetenskapen så raffinerar man sin världssyn, det gjorde man efter Newton och man gjorde det efter Einstein. Om något nytt upptäcks som motsätter sig religiös sanning, låt säga evolution eller varför inte ta penicillin så bekämpar man de nya tankarna för att det som Gud en gång sagt gäller fortfarande och förändras aldrig. Väldigt många troende fick sätta livet till för att kyrkan sade att penicillin var syndigt, för om Gud ville att man skulle bli frisk så blev man det av sig självt. I dagsläget hjälper inte påven till vad gäller kampen mot AIDS heller för den delen.
Inom vetenskapen är man väl medveten om att man som forskare kan bli påverkad eller påverka resultaten i en undersökning det är därför man använder sig av en metodik som kallas double blind experiment där varken de som håller i experimenten eller de som utför dem kan ha någon som helst indirekt inverkan på resultatet.
Religion uppmuntrar personliga tolkningar, det är allt de har. Det är blind tro som värderas för om de skulle experimentera skulle de finna att många av de händelser som är proklamerade mirakel faller inom ramen för vad som kan kallas stokastiskt. De få experiment som man gjort på religiösa företeelser har haft ett negativt resultat. Man har bland annat i USA gjort en stor studie på vilken effekt bön har vad gäller tillfrisknandet av patienter. Resultatet visade att de som fick bön inte tillfrisknade snabbare och inte heller hade de ökade chanser att överleva utan snarare visade den åt motsatt håll, de som fick bön mådde sämre om än marginellt.
Trots detta tror människor att bön har en reell effekt på en persons tillfrisknande, nej det handlar inte om logik eller perception, det handlar om rationalisering och principiellt bundna tankeparadigm.
Jag trodde att det skulle vara underförstått att jag inte menar att tro är en liten gubbe som springer runt och mekar med världen. Självklart är individen själv ansvarig för sina handlingar. Vad jag menade var att ett samspel mellan en människas självständiga förnuft och en beramad tro kan skapa lycka, olycka, förödelse och skapelse. Utan tvekan!
Om texten hade slutat där ni slutade citera hade jag hållit med er om att en tro inte är en lite gubbe men nu är det faktiskt så att texten fortsätter. I den fortsatta texten går jag in på hur man delegerar bort ansvar från individen till sin tro. För övrigt är ”skapa skapelse” en aning tautologiskt och det är därför jag tycker det är ett konstigt sätt att uttrycka sig på. Förödelse och skapelse står dessutom inte i ett motsatsförhållande, ordet du letar efter är förintelse eller desintegrering, om det då var motsatser du listade.
Anta en liberal och målande tolkningsmetod så förstår du nog vad vi menar!
Nej, jag kan bara anta utifrån mitt eget kognitiva tankeschema, precis som alla andra, och vi kan ha helt skilda definitioner av samma begrepp. Därför är det viktigt att man är tydlig. Du kan inte hänvisa till läsaren i sådana situationer, om du skriver något och publicerar det måste se till att anpassa texten till den målgrupp du har. Föresten, vad skulle ”en liberal målande tolkningsmetod” vara? Visst det låter fint men om du vet vad orden betyder blir det väldigt konstigt. Jag antar att jag vill påpeka att: ”Assumption is the mother of all fuckups”.
En ateist är någon som proklamerar att den inte tror på någon Gud.
Visst det kan vara en definitionsfråga vad som är en ateist eller ej men jag kan berätta för dig att din definition inte längre används för att definiera en ateist. Om du skulle träffa någon som faktiskt går ut och debatterar frågan skulle du få en knäpp på näsan. Men jag kan förklara igen: ateist är en person som inte bekänt sig till någon tro, huruvida denna person säger sig veta, tro, om det finns en Gud eller ej är irrelevant. Begrepp och ord ändrar betydelse, ungefär som gay i engelskan gick från glad, till homosexuell och som nu är ett generellt ord för att uttrycka missnöje. För övrigt finns det inte en enda känd ateist, Richard Dawkins, Christoffer Hitchens eller Sam Harris, för att nämna några, som diskuterar i absoluta termer, de pratar om sannolikheter vad gäller Guds existens.
Detta trodde jag också var underförstått.
"(låt nu säga att definitionen av existens eller icke-existens bestäms av vad vi tar in med våra sinnen)" Såg du inte den parantésen, eller?
Min interpretation var ett försök att konkretisera; ett försök att på ett tydligt vis beskriva förnuftets resa efter svar.
Jag är ledsen men du tycks inte använda någon form av formalia jag känner till. Betyder parentesen att de du säger inom den inte är det du säger? I så fall varför säger ni det överhuvudtaget? Skall jag bortse från de tidigare parenteserna också? Hur kan det vara vedertaget att sinnen kan luras när ni inte ens nämner det i er utläggning? Jag är medveten om att ni försökte konkretisera och jag påpekade de fundamentala felaktigheterna jag hittade i resonemanget. Jag använde endast Descarte för att tydliggöra att det finns problematik i ett resonemang om existens som grundar sig i perception och därav utläggningen om saker vi inte kan se men som ändå bevisligen existerar. Dessutom har jag svårt att se hur ni tror att ni konkretiserar förnuftets resa fram till svar, eller strävan efter svar, genom att inte ens nämna ordet förnuft i resonemanget alls.
Inte nog med det ni har dessutom ambivalens i ert resonemang, ni påstår att när tro utelämnas ger det upphov till nya hypoteser för att sedan i nästa mening tala om dessa i termer av tro. Detta kan i och för sig vara en felsyftning i meningsstrukturen och om så är fallet ber jag om ursäkt för att jag påpekar det.
Jag menade förstås inte att hitta definitioner som skulle användas vardagligt och passa in språkligt. Jag var på ett mindre förgängligt och praktiskt uppdrag - ett mer filosofiskt sådant.
Logiskt sett tror ateisten också. Just då jag ska formulera detta använder jag ord och då blir icke-guden genast något konkret, vilket jag egentligen skulle vilja slippa. Jag hoppas att du kan tänka om och se vad jag verkligen menar.
Den första delen av ditt svar säger egentligen ingenting. Vad menar ni när ni säger: ”ett mer filosofiskt sådant”? På vilket sätt är filosofi mindre förgängligt än något annat? Varför definierar du saker som du sedan inte tänker använda? Filosofi går ut på att försöka förstå världen genom att studera de mest grundläggande frågorna kritiskt och du verkar vilja göra tvärt om. Du hänvisar antingen till sunt förnuft, förförståelse eller, för dig, endast definierade begrepp, jag börjar ana en svag ton av moment 22 i bakgrunden.
Jag antar att, när ni använder ordet logiskt, att ni menar det att ordet skall betyda giltig slutledning. Du kan inte bara hänvisa till logiken utan att visa hur du resonerade, visst du visade i din tidigare text men det var den delen som jag kritiserade som mest för att den var ologisk, ologisk med den betydelsen att den inte kom fram till en giltig slutledning, och ambiguös. Jag skulle hellre se ditt resonemang utvecklat och mer strukturerat så att jag kan förstå bättre då du uppenbart anser att jag inte förstått vad du menar i ditt resonemang och din analogi. Det är inte alltid svaret som räknas utan resonemanget som leder dig fram till det, ungefär som när man gör beräkningar inom matematiken.
Angående ateism och tro har jag redan lagt fram mitt resonemang till varför det inte är en trosuppfattning och jag har inte sett något i dina svar som är något annat än ett kortfattat, intetsägande, principiellt och negerande nej.
Vad gäller konkretiserandet av icke-Gudsbegreppet tror jag inte att ni kan skylla på att ni använder ord, då ord i sig är tämligen abstrakta. I er analogi använder ni intagandet av icke-objekt som ett argument för att en icke-tro på Gud är en tro. Ni säger att något som inte existerar faktiskt existerar, jag pratar om icke-objekten nu och inte Gud. Jag vill påpeka att det är svårt att ta in saker med sina sinnen som inte finns för att om något inte finns skickas inga elektriska impulser från ryggraden till hjärnan. Om ryggraden konstant skulle ge information från sinnena om saker som de inte uppfattar skulle hjärnan inte ha tid att göra något annat än att sålla bort redundant information. Eftersom det aldrig kommer att gå fram en signal, såvida du inte lider av någon form av störning såsom schizofreni, så kommer du heller aldrig få en signal om ett icke-objekts existens. Icke-objektet existerar inte ens som en signal i ditt huvud och än mindre som en konkret eller abstrakt tingest utanför ditt neurala nätverk. Jag pratar nu om saker som icke-existerar inom ramen för vad du kan uppfattar med dina sinnen såsom en icke-existerande blå boll, vilken du kan uppfatta om de existerade. Ni kan alltså inte ”ta in intets existens” med era sinnen för det är inte så som kroppen fungerar, ni kan säga att ni gör det men det betyder inte att det är sant.
Oj, alldeles inkorrekt! Jag anser mig vara en ateist.
Du fokuserar helt och hållet på en bisats som mer var en personlig kommentar än det som faktiskt var slutsatsen i hela diskussionen. Jag ber om ursäkt för att jag kommenterade på er trosuppfattning, vilken givetvis är irrelevant i sammanhanget. Jag skall också i framtiden försöka avstå från liknande personliga och irrelevanta kommentarer så att ni inte blir distraherad av dem och helt och hållet missar de relevanta bitarna som återfinns i huvudsatsen och den fortsatta texten.
Jag gick in i den här diskussionen dels för att jag fått det som ett litet uppdrag men även för att jag blev lovad att ni skulle vara tämligen insiktsfull och artikulär. Jag säger inte att ni inte är det men tyvärr blev jag lite besviken av era svar. Några av den var endast negationer utan några som helst argument och andra var bara korta. Jag antar att jag hade förväntat mig mer argumenterande svar då jag själv lagt ner ganska mycket tid på att formulera mig både för er skull och för min uppdragsgivare. Om ni tycker det är jobbigt att skriva längre utläggningar så för jag gärna diskussionen över en valfri kopp varm dryck på en allmän plats med mycket folk.
Det svaret är mer eller mindre samma sak som att säga: ”Nähä!”. Det är knappast något som hör hemma i argumentation. Ni kanske skall komma med argument istället eller bara fråga mig vad jag bygger den slutsatsen på.
Matematik är ren logik och därför finns det bevis för att t.ex. 1+1 blir 2. Religion handlar om perception, logik och mycket annat. På det viset kan man inte lägga upp en vattentät bevisföring. Som René Descartes och alla andra rationalister säger, som jag och många andra säger och som du längre ner i kommentaren nämner så kan man ju förstås luras av sina sinnen, vilket är ett hinder för all bevisföring - en ursäkt för att nonchalera bevis och kalla dem för något annat än just bevis.
Matematik och logik är definitivt inte samma sak, de kan verka vara synonyma till en början men det är de definitivt inte. Logik brukar definieras, om ni ursäktar engelskan: "The formal systematic study of the principles of valid inference and correct reasoning" medan matematik definieras: ”Mathematics is the study of quantity, structure, space, relation, change, and various topics of pattern, form and entity”. Men det är inte relevant. Vad som är relevant är att du missade poängen helt och hållet med exemplet; det var endast till för att visa att det inte alltid finns en korrelation mellan en fråga och ett svar, ibland kan man tro att man har rätt svar fast det i realiteten är svaret på något helt annat. Jag skulle lika gärna kunna ha tagit ett exempel från Douglas Adams och ställt frågan: ”Vad är meningen med livet?” svaret Douglas Adams ger är 42, det är ett svar men inte särskilt givande då det inte är svaret på frågan utan bara ett svar. Nu är jag medveten om att Douglas Adams endast påpekade hur dum frågan är över huvud taget genom sitt klassiska nonsens-svar men jag anser att den fyller sin funktion väl som ett exempel i det här fallet också.
Religion är inte intresserad av svar som inte stämmer överens med deras världssyn, eller dogma om du så vill. Om någon ny upptäckt görs inom vetenskapen så raffinerar man sin världssyn, det gjorde man efter Newton och man gjorde det efter Einstein. Om något nytt upptäcks som motsätter sig religiös sanning, låt säga evolution eller varför inte ta penicillin så bekämpar man de nya tankarna för att det som Gud en gång sagt gäller fortfarande och förändras aldrig. Väldigt många troende fick sätta livet till för att kyrkan sade att penicillin var syndigt, för om Gud ville att man skulle bli frisk så blev man det av sig självt. I dagsläget hjälper inte påven till vad gäller kampen mot AIDS heller för den delen.
Inom vetenskapen är man väl medveten om att man som forskare kan bli påverkad eller påverka resultaten i en undersökning det är därför man använder sig av en metodik som kallas double blind experiment där varken de som håller i experimenten eller de som utför dem kan ha någon som helst indirekt inverkan på resultatet.
Religion uppmuntrar personliga tolkningar, det är allt de har. Det är blind tro som värderas för om de skulle experimentera skulle de finna att många av de händelser som är proklamerade mirakel faller inom ramen för vad som kan kallas stokastiskt. De få experiment som man gjort på religiösa företeelser har haft ett negativt resultat. Man har bland annat i USA gjort en stor studie på vilken effekt bön har vad gäller tillfrisknandet av patienter. Resultatet visade att de som fick bön inte tillfrisknade snabbare och inte heller hade de ökade chanser att överleva utan snarare visade den åt motsatt håll, de som fick bön mådde sämre om än marginellt.
Trots detta tror människor att bön har en reell effekt på en persons tillfrisknande, nej det handlar inte om logik eller perception, det handlar om rationalisering och principiellt bundna tankeparadigm.
Jag trodde att det skulle vara underförstått att jag inte menar att tro är en liten gubbe som springer runt och mekar med världen. Självklart är individen själv ansvarig för sina handlingar. Vad jag menade var att ett samspel mellan en människas självständiga förnuft och en beramad tro kan skapa lycka, olycka, förödelse och skapelse. Utan tvekan!
Om texten hade slutat där ni slutade citera hade jag hållit med er om att en tro inte är en lite gubbe men nu är det faktiskt så att texten fortsätter. I den fortsatta texten går jag in på hur man delegerar bort ansvar från individen till sin tro. För övrigt är ”skapa skapelse” en aning tautologiskt och det är därför jag tycker det är ett konstigt sätt att uttrycka sig på. Förödelse och skapelse står dessutom inte i ett motsatsförhållande, ordet du letar efter är förintelse eller desintegrering, om det då var motsatser du listade.
Anta en liberal och målande tolkningsmetod så förstår du nog vad vi menar!
Nej, jag kan bara anta utifrån mitt eget kognitiva tankeschema, precis som alla andra, och vi kan ha helt skilda definitioner av samma begrepp. Därför är det viktigt att man är tydlig. Du kan inte hänvisa till läsaren i sådana situationer, om du skriver något och publicerar det måste se till att anpassa texten till den målgrupp du har. Föresten, vad skulle ”en liberal målande tolkningsmetod” vara? Visst det låter fint men om du vet vad orden betyder blir det väldigt konstigt. Jag antar att jag vill påpeka att: ”Assumption is the mother of all fuckups”.
En ateist är någon som proklamerar att den inte tror på någon Gud.
Visst det kan vara en definitionsfråga vad som är en ateist eller ej men jag kan berätta för dig att din definition inte längre används för att definiera en ateist. Om du skulle träffa någon som faktiskt går ut och debatterar frågan skulle du få en knäpp på näsan. Men jag kan förklara igen: ateist är en person som inte bekänt sig till någon tro, huruvida denna person säger sig veta, tro, om det finns en Gud eller ej är irrelevant. Begrepp och ord ändrar betydelse, ungefär som gay i engelskan gick från glad, till homosexuell och som nu är ett generellt ord för att uttrycka missnöje. För övrigt finns det inte en enda känd ateist, Richard Dawkins, Christoffer Hitchens eller Sam Harris, för att nämna några, som diskuterar i absoluta termer, de pratar om sannolikheter vad gäller Guds existens.
Detta trodde jag också var underförstått.
"(låt nu säga att definitionen av existens eller icke-existens bestäms av vad vi tar in med våra sinnen)" Såg du inte den parantésen, eller?
Min interpretation var ett försök att konkretisera; ett försök att på ett tydligt vis beskriva förnuftets resa efter svar.
Jag är ledsen men du tycks inte använda någon form av formalia jag känner till. Betyder parentesen att de du säger inom den inte är det du säger? I så fall varför säger ni det överhuvudtaget? Skall jag bortse från de tidigare parenteserna också? Hur kan det vara vedertaget att sinnen kan luras när ni inte ens nämner det i er utläggning? Jag är medveten om att ni försökte konkretisera och jag påpekade de fundamentala felaktigheterna jag hittade i resonemanget. Jag använde endast Descarte för att tydliggöra att det finns problematik i ett resonemang om existens som grundar sig i perception och därav utläggningen om saker vi inte kan se men som ändå bevisligen existerar. Dessutom har jag svårt att se hur ni tror att ni konkretiserar förnuftets resa fram till svar, eller strävan efter svar, genom att inte ens nämna ordet förnuft i resonemanget alls.
Inte nog med det ni har dessutom ambivalens i ert resonemang, ni påstår att när tro utelämnas ger det upphov till nya hypoteser för att sedan i nästa mening tala om dessa i termer av tro. Detta kan i och för sig vara en felsyftning i meningsstrukturen och om så är fallet ber jag om ursäkt för att jag påpekar det.
Jag menade förstås inte att hitta definitioner som skulle användas vardagligt och passa in språkligt. Jag var på ett mindre förgängligt och praktiskt uppdrag - ett mer filosofiskt sådant.
Logiskt sett tror ateisten också. Just då jag ska formulera detta använder jag ord och då blir icke-guden genast något konkret, vilket jag egentligen skulle vilja slippa. Jag hoppas att du kan tänka om och se vad jag verkligen menar.
Den första delen av ditt svar säger egentligen ingenting. Vad menar ni när ni säger: ”ett mer filosofiskt sådant”? På vilket sätt är filosofi mindre förgängligt än något annat? Varför definierar du saker som du sedan inte tänker använda? Filosofi går ut på att försöka förstå världen genom att studera de mest grundläggande frågorna kritiskt och du verkar vilja göra tvärt om. Du hänvisar antingen till sunt förnuft, förförståelse eller, för dig, endast definierade begrepp, jag börjar ana en svag ton av moment 22 i bakgrunden.
Jag antar att, när ni använder ordet logiskt, att ni menar det att ordet skall betyda giltig slutledning. Du kan inte bara hänvisa till logiken utan att visa hur du resonerade, visst du visade i din tidigare text men det var den delen som jag kritiserade som mest för att den var ologisk, ologisk med den betydelsen att den inte kom fram till en giltig slutledning, och ambiguös. Jag skulle hellre se ditt resonemang utvecklat och mer strukturerat så att jag kan förstå bättre då du uppenbart anser att jag inte förstått vad du menar i ditt resonemang och din analogi. Det är inte alltid svaret som räknas utan resonemanget som leder dig fram till det, ungefär som när man gör beräkningar inom matematiken.
Angående ateism och tro har jag redan lagt fram mitt resonemang till varför det inte är en trosuppfattning och jag har inte sett något i dina svar som är något annat än ett kortfattat, intetsägande, principiellt och negerande nej.
Vad gäller konkretiserandet av icke-Gudsbegreppet tror jag inte att ni kan skylla på att ni använder ord, då ord i sig är tämligen abstrakta. I er analogi använder ni intagandet av icke-objekt som ett argument för att en icke-tro på Gud är en tro. Ni säger att något som inte existerar faktiskt existerar, jag pratar om icke-objekten nu och inte Gud. Jag vill påpeka att det är svårt att ta in saker med sina sinnen som inte finns för att om något inte finns skickas inga elektriska impulser från ryggraden till hjärnan. Om ryggraden konstant skulle ge information från sinnena om saker som de inte uppfattar skulle hjärnan inte ha tid att göra något annat än att sålla bort redundant information. Eftersom det aldrig kommer att gå fram en signal, såvida du inte lider av någon form av störning såsom schizofreni, så kommer du heller aldrig få en signal om ett icke-objekts existens. Icke-objektet existerar inte ens som en signal i ditt huvud och än mindre som en konkret eller abstrakt tingest utanför ditt neurala nätverk. Jag pratar nu om saker som icke-existerar inom ramen för vad du kan uppfattar med dina sinnen såsom en icke-existerande blå boll, vilken du kan uppfatta om de existerade. Ni kan alltså inte ”ta in intets existens” med era sinnen för det är inte så som kroppen fungerar, ni kan säga att ni gör det men det betyder inte att det är sant.
Oj, alldeles inkorrekt! Jag anser mig vara en ateist.
Du fokuserar helt och hållet på en bisats som mer var en personlig kommentar än det som faktiskt var slutsatsen i hela diskussionen. Jag ber om ursäkt för att jag kommenterade på er trosuppfattning, vilken givetvis är irrelevant i sammanhanget. Jag skall också i framtiden försöka avstå från liknande personliga och irrelevanta kommentarer så att ni inte blir distraherad av dem och helt och hållet missar de relevanta bitarna som återfinns i huvudsatsen och den fortsatta texten.
Jag gick in i den här diskussionen dels för att jag fått det som ett litet uppdrag men även för att jag blev lovad att ni skulle vara tämligen insiktsfull och artikulär. Jag säger inte att ni inte är det men tyvärr blev jag lite besviken av era svar. Några av den var endast negationer utan några som helst argument och andra var bara korta. Jag antar att jag hade förväntat mig mer argumenterande svar då jag själv lagt ner ganska mycket tid på att formulera mig både för er skull och för min uppdragsgivare. Om ni tycker det är jobbigt att skriva längre utläggningar så för jag gärna diskussionen över en valfri kopp varm dryck på en allmän plats med mycket folk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar