Misstro är också en tro
"Tro, ja. Ett överanvänt diskussionsobjekt, tycker nog somliga. Ämnet har fått rynkor, men ännu är det ungt. Anledningen till dess återkommande gestalt i alla sorters miljöer är att vår värld är så hemlighetsfull. Människans instinkt leder den till gåtorna. Vi suktar efter svar hela våra liv.
Tro är en term som bär på de stora frågorna, de stora svaren/hypoteserna. Tro föder både lycka och olycka, skapelse och förödelse, liksom bristen av tro kan göra detsamma med en människa!
Varför använder hon termen tro istället för religion? Jag vill klargöra för alla att även ateister är troende, men inte på ett andligt vis. Just för att stöta bort den andliga influensen använder jag begreppet tro istället för religion (som ju har en betydligt mer själslig klang).
Men ateism är ju ingen tro. Snarare brist på tro! Nu till poängen.
Du håller en sked i handen. Du tar in dess existens med dina sinnen och är på så vis övertygad om dess existens (låt nu säga att definitionen av existens eller icke-existens bestäms av vad vi tar in med våra sinnen). Du tror på skeden.
Jag plockar nu undan skeden och din hand är tom. Du tar in intets 'existens' (för att inte säga 'skedens icke-existens') med dina sinnen och är på så vis övertygad om att du inte håller någonting i handen. Du tror på att du inte håller någonting i handen.
När en tro utelämnas ger det upphov till andra hypoteser. Om man t.ex. tror på intet tror man inte på ett konkret ting i sig, men man har fortfarande en abstrakt tro.
Min slutsas blir att den enda ståndpunkten som inte är en tro är agnosticism."
Jag skulle väl inte hålla med om att en öppen diskussion om religion eller tro är inaktuell i sin aktuellitet som ni påstår. Eftersom de stora religionerna, framförallt de monoteistiska religionerna, inte tillåter ifrågasättande av Gud eller Guds ord blir det svårt att överhuvudtaget ha något som kan liknas vid en kritisk granskning. Den enda möjligheten som reellt finns är att diskutera huruvida Jesus, Mohammed eller Moses, för den delen, hade Bermuda-shorts eller tanga när de skulle bada i röda havet, om lite ad absurdum tillåts. Det är först under de senaste hundra till två hundra åren som det funnits en möjlighet att öppet kritisera religion och trosuppfattning.
Att religion ständigt är på tapeten nu för tiden är inte konstigt alls; en av de funktioner som religion har är att styra ett samhälle vilket tenderar att krocka med den sekulariserade demokrati som vi, i väst, värderar högt.
Vad gäller anledningen till att religion eller någon form av trosuppfattning återfinns i alla kulturer så ger ni svar på den själv i efterföljande mening. Det faktum att människan söker förklaringar, inte till gåtor så mycket som till svaret på frågan varför, är anledningen till att religion finns på så många platser och framförallt till varför det finns tusentals olika. Hur kan det komma sig? Att man förr i tiden värderade blind tro över tro med bevis kan vara en förklaring men även att människans sunda förnuft och vad vi uppfattar känns rätt inte alltid, eller oftast inte, är rätt.
Att en tro skulle bära på några svar är en rent av befängd åsikt. Det skulle vara som att acceptera alla möjliga svar på det matematiska problemet: 1+1. Visst, att svara 3 är faktiskt ett svar men det är definitivt inte svaret på den givna frågan, att acceptera 3 är däremot enklare än att faktiskt lära sig räkna. Tro handlar inte om att få svar, tro handlar om att besluta sig för något och acceptera det för att det är bekvämt. Att det är bekvämt och tar mindre energi än att faktiskt undersöka hur saker och ting fungerar är nog den primära anledningen till att religion och trosuppfattning är så svår att få bort i samhället. En annan anledning skulle vara att folk vill ha en högre mening i livet, en mening som de inte själva varit tvungna att fabricera. Tro föder inte heller lycka, olycka, förödelse eller skapelse, hur den nu kan föda skapelse känns lite lustigt, utan det är faktiskt människor som gör det och ingen eller inget annat. Att försöka delegera bort ansvar till religioner, eller tro, är orättvist mot de människor som gör goda saker. Nu vet jag att det är vanligt inom religion att man gör just så; när något bra händer så är det Gud som haft ett finger i spelet men om det händer något hemskt med någon nära så är det sällan Gud som gjort något. Att man kan delegera ansvar till Gud är också den grund som fundamentalister vilar på när de utför sina illdåd, eller som Steven Weinberg säger: "Religion is an insult to human dignity. With or without it, you'd have good people doing good things and evil people doing evil things. But for good people to do evil things, it takes religion".
Det faktum att ni använder begrepp I er argumentation som kan uppfattas vara tvetydiga hjälper er inte att definiera tro. Vad menar ni när ni säger själslig eller själslig klang? Religion har tro som en basis för deras världsuppfattning, sätt detta i kontrast till ateism som oftast är agnostisk i teorin men ateistisk i praktiken. En ateist är inte någon som proklamerar att de inte tror på Gud, vilket många religiösa vill få det till, en ateist är en person som hävdar att det helt enkelt inte finns tillräckligt med bevis för en tro för att det skall vara värt att ägna en stor del av sitt liv till idoldyrkan. Nej, ateism är i sig ingen tro, det är ett begrepp för att beskriva folk som inte har någon religiös anknytning. Däremot finns det många ateister som har olika trosuppfattningar vad gäller alla möjliga saker och ting men det är lika frånkopplat ateism som slöjan är frånkopplat Islam.
Nu till din utläggning om skeden. Det första som slår mig är hur du brutalt kör över en stor grupp av människor, framförallt blinda och döva men även andra som har sinneshandikapp, med ditt strutsresonemang. Om man definierar vad som finns utifrån sina sinnen stöter snabbt problem, något som även René Descarte insåg, eftersom våra sinnen kan luras. Korsa fingrarna och dra längs med näsa och så känns det som du har två näsor, vänd upp och ner på tungan, bit ner och dra med fingret på ovansidan eller det faktum att vi inte ser ett hål i vårt synfält där den blinda fläcken sitter är exempel på att man inte kan lita på våra sinnen. Faktum är att allt vi uppfattar är endast en simulering av verkligheten. Varför en simulering? Vår hjärnas primära funktion är sålla information, den tar bort miljoner bitar information varje sekund för att vi inte skall bli överväldigade av alla sinnesintryck. När var senaste gången ni kände kroppsbehåringen ligga mot huden till exempel. Det faktum att du fortfarande ser boken på den plats där texten försvinner in i den blinda fläcken stärker även uppfattningen om att vår hjärna simulerar vår omgivning. När man tar droger sätts mycket av sållningen ur spel och det är därför som människor påverkade av till exempel LSD kan stirra i timtal på något så banalt som sin egen handflata, det finns helt enkelt mycket mer att se. Vi vet, inte tror, att saker som vi inte kan uppfatta finns. Vi vet att atomer finns och fram tills att elektronmikroskopet uppfanns kunde vi inte se dem. Vi vet att bakterier finns även om vi inte kan se dem med blotta ögat. Att du aldrig mer kommer se din cykel om du kastar ner den i en sjö gör inte att den inte finns kvar i sjön när du går där ifrån, för att uttrycka mig vardagligt.
Det verkar som om ni försöker definiera tro som ett begrepp som bäst kan liknas vid en gissning och det kan vara sant och när det gäller religion är det precis så som tro fungerar för att religion grundar sig i en blind tro utan bevis. Att du dessutom försöker definiera en icke-tro som en tro gör att vi får en språklig byråkratisk sörja. Det finns en anledning till att vi inte har ord för allt vi inte är, det är helt enkelt för många saker vi inte är. Ateism är undantaget till denna regel, jag skulle vilja gå så långt som att säga att ateism är det enda ord som beskriver en människa för något den inte är, religiös. När var senaste gången du hörde ordet för icke socialdemokrat eller icke rörmokare?
Din slutsats blir att agnosticism är det enda som inte är en tro, mycket troligen för att detta är den grupp av människor du anser dig tillhöra. Men om du applicerar ditt tidigare resonemang på din egen tes så får du plötsligt en konflikt, du har argumenterat emot din egen slutsats. En agnostiker tror att det inte är möjligt att bevisa huruvida det finns en Gud eller ej, i realiteten går det att bevisa om något existerar eller ej, även om det inte går just nu. Eftersom det är agnostikerns abstrakta tro, ett begrepp du anser dig mynta, att det inte går att bevisa eller motbevisa en Guds varnade eller icke-varande så är agnosticism en tro enligt dig, ergo: din slutsats är felaktig.
Som ett litet appendix vill jag bara påpeka att de flesta agnostiker är ateister i praktiken precis som de flesta ateister, än så länge, är agnostiker i teorin och att även religiösa är ateister den enda skillnaden är att ateister går en Gud längre, sett från en monoteistisk religion.
"Tro, ja. Ett överanvänt diskussionsobjekt, tycker nog somliga. Ämnet har fått rynkor, men ännu är det ungt. Anledningen till dess återkommande gestalt i alla sorters miljöer är att vår värld är så hemlighetsfull. Människans instinkt leder den till gåtorna. Vi suktar efter svar hela våra liv.
Tro är en term som bär på de stora frågorna, de stora svaren/hypoteserna. Tro föder både lycka och olycka, skapelse och förödelse, liksom bristen av tro kan göra detsamma med en människa!
Varför använder hon termen tro istället för religion? Jag vill klargöra för alla att även ateister är troende, men inte på ett andligt vis. Just för att stöta bort den andliga influensen använder jag begreppet tro istället för religion (som ju har en betydligt mer själslig klang).
Men ateism är ju ingen tro. Snarare brist på tro! Nu till poängen.
Du håller en sked i handen. Du tar in dess existens med dina sinnen och är på så vis övertygad om dess existens (låt nu säga att definitionen av existens eller icke-existens bestäms av vad vi tar in med våra sinnen). Du tror på skeden.
Jag plockar nu undan skeden och din hand är tom. Du tar in intets 'existens' (för att inte säga 'skedens icke-existens') med dina sinnen och är på så vis övertygad om att du inte håller någonting i handen. Du tror på att du inte håller någonting i handen.
När en tro utelämnas ger det upphov till andra hypoteser. Om man t.ex. tror på intet tror man inte på ett konkret ting i sig, men man har fortfarande en abstrakt tro.
Min slutsas blir att den enda ståndpunkten som inte är en tro är agnosticism."
Jag skulle väl inte hålla med om att en öppen diskussion om religion eller tro är inaktuell i sin aktuellitet som ni påstår. Eftersom de stora religionerna, framförallt de monoteistiska religionerna, inte tillåter ifrågasättande av Gud eller Guds ord blir det svårt att överhuvudtaget ha något som kan liknas vid en kritisk granskning. Den enda möjligheten som reellt finns är att diskutera huruvida Jesus, Mohammed eller Moses, för den delen, hade Bermuda-shorts eller tanga när de skulle bada i röda havet, om lite ad absurdum tillåts. Det är först under de senaste hundra till två hundra åren som det funnits en möjlighet att öppet kritisera religion och trosuppfattning.
Att religion ständigt är på tapeten nu för tiden är inte konstigt alls; en av de funktioner som religion har är att styra ett samhälle vilket tenderar att krocka med den sekulariserade demokrati som vi, i väst, värderar högt.
Vad gäller anledningen till att religion eller någon form av trosuppfattning återfinns i alla kulturer så ger ni svar på den själv i efterföljande mening. Det faktum att människan söker förklaringar, inte till gåtor så mycket som till svaret på frågan varför, är anledningen till att religion finns på så många platser och framförallt till varför det finns tusentals olika. Hur kan det komma sig? Att man förr i tiden värderade blind tro över tro med bevis kan vara en förklaring men även att människans sunda förnuft och vad vi uppfattar känns rätt inte alltid, eller oftast inte, är rätt.
Att en tro skulle bära på några svar är en rent av befängd åsikt. Det skulle vara som att acceptera alla möjliga svar på det matematiska problemet: 1+1. Visst, att svara 3 är faktiskt ett svar men det är definitivt inte svaret på den givna frågan, att acceptera 3 är däremot enklare än att faktiskt lära sig räkna. Tro handlar inte om att få svar, tro handlar om att besluta sig för något och acceptera det för att det är bekvämt. Att det är bekvämt och tar mindre energi än att faktiskt undersöka hur saker och ting fungerar är nog den primära anledningen till att religion och trosuppfattning är så svår att få bort i samhället. En annan anledning skulle vara att folk vill ha en högre mening i livet, en mening som de inte själva varit tvungna att fabricera. Tro föder inte heller lycka, olycka, förödelse eller skapelse, hur den nu kan föda skapelse känns lite lustigt, utan det är faktiskt människor som gör det och ingen eller inget annat. Att försöka delegera bort ansvar till religioner, eller tro, är orättvist mot de människor som gör goda saker. Nu vet jag att det är vanligt inom religion att man gör just så; när något bra händer så är det Gud som haft ett finger i spelet men om det händer något hemskt med någon nära så är det sällan Gud som gjort något. Att man kan delegera ansvar till Gud är också den grund som fundamentalister vilar på när de utför sina illdåd, eller som Steven Weinberg säger: "Religion is an insult to human dignity. With or without it, you'd have good people doing good things and evil people doing evil things. But for good people to do evil things, it takes religion".
Det faktum att ni använder begrepp I er argumentation som kan uppfattas vara tvetydiga hjälper er inte att definiera tro. Vad menar ni när ni säger själslig eller själslig klang? Religion har tro som en basis för deras världsuppfattning, sätt detta i kontrast till ateism som oftast är agnostisk i teorin men ateistisk i praktiken. En ateist är inte någon som proklamerar att de inte tror på Gud, vilket många religiösa vill få det till, en ateist är en person som hävdar att det helt enkelt inte finns tillräckligt med bevis för en tro för att det skall vara värt att ägna en stor del av sitt liv till idoldyrkan. Nej, ateism är i sig ingen tro, det är ett begrepp för att beskriva folk som inte har någon religiös anknytning. Däremot finns det många ateister som har olika trosuppfattningar vad gäller alla möjliga saker och ting men det är lika frånkopplat ateism som slöjan är frånkopplat Islam.
Nu till din utläggning om skeden. Det första som slår mig är hur du brutalt kör över en stor grupp av människor, framförallt blinda och döva men även andra som har sinneshandikapp, med ditt strutsresonemang. Om man definierar vad som finns utifrån sina sinnen stöter snabbt problem, något som även René Descarte insåg, eftersom våra sinnen kan luras. Korsa fingrarna och dra längs med näsa och så känns det som du har två näsor, vänd upp och ner på tungan, bit ner och dra med fingret på ovansidan eller det faktum att vi inte ser ett hål i vårt synfält där den blinda fläcken sitter är exempel på att man inte kan lita på våra sinnen. Faktum är att allt vi uppfattar är endast en simulering av verkligheten. Varför en simulering? Vår hjärnas primära funktion är sålla information, den tar bort miljoner bitar information varje sekund för att vi inte skall bli överväldigade av alla sinnesintryck. När var senaste gången ni kände kroppsbehåringen ligga mot huden till exempel. Det faktum att du fortfarande ser boken på den plats där texten försvinner in i den blinda fläcken stärker även uppfattningen om att vår hjärna simulerar vår omgivning. När man tar droger sätts mycket av sållningen ur spel och det är därför som människor påverkade av till exempel LSD kan stirra i timtal på något så banalt som sin egen handflata, det finns helt enkelt mycket mer att se. Vi vet, inte tror, att saker som vi inte kan uppfatta finns. Vi vet att atomer finns och fram tills att elektronmikroskopet uppfanns kunde vi inte se dem. Vi vet att bakterier finns även om vi inte kan se dem med blotta ögat. Att du aldrig mer kommer se din cykel om du kastar ner den i en sjö gör inte att den inte finns kvar i sjön när du går där ifrån, för att uttrycka mig vardagligt.
Det verkar som om ni försöker definiera tro som ett begrepp som bäst kan liknas vid en gissning och det kan vara sant och när det gäller religion är det precis så som tro fungerar för att religion grundar sig i en blind tro utan bevis. Att du dessutom försöker definiera en icke-tro som en tro gör att vi får en språklig byråkratisk sörja. Det finns en anledning till att vi inte har ord för allt vi inte är, det är helt enkelt för många saker vi inte är. Ateism är undantaget till denna regel, jag skulle vilja gå så långt som att säga att ateism är det enda ord som beskriver en människa för något den inte är, religiös. När var senaste gången du hörde ordet för icke socialdemokrat eller icke rörmokare?
Din slutsats blir att agnosticism är det enda som inte är en tro, mycket troligen för att detta är den grupp av människor du anser dig tillhöra. Men om du applicerar ditt tidigare resonemang på din egen tes så får du plötsligt en konflikt, du har argumenterat emot din egen slutsats. En agnostiker tror att det inte är möjligt att bevisa huruvida det finns en Gud eller ej, i realiteten går det att bevisa om något existerar eller ej, även om det inte går just nu. Eftersom det är agnostikerns abstrakta tro, ett begrepp du anser dig mynta, att det inte går att bevisa eller motbevisa en Guds varnade eller icke-varande så är agnosticism en tro enligt dig, ergo: din slutsats är felaktig.
Som ett litet appendix vill jag bara påpeka att de flesta agnostiker är ateister i praktiken precis som de flesta ateister, än så länge, är agnostiker i teorin och att även religiösa är ateister den enda skillnaden är att ateister går en Gud längre, sett från en monoteistisk religion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar