När en person ställer frågan "Vem är du att döma?" blir jag helt förundrad. Inte för att tycks var en taffligt översatt fras från engelska utan för att jag har svårt att förstå vad personen faktiskt menar och vill ha sagt. Vem är du att döma? Det enda jag vill svara är att jag är jag och jag har rätta att döma och ifrågasätta; hur skulle världen se ut om ingen dömde? Men jag är nog en av de där konstiga personerna som gör skillnad i att döma och fördöma. Döma är att göra en bedömning av något alltså att mer eller mindre besluta sig för en åsikt som är i högsta grad subjektivt medan att fördöma är att förkasta och döma ut någon eller något. Borde inte uttrycket vara: "Vem är du att fördömma?" om något? Vem är du att döma tycks vara en modifierad och modern variant av jantelagen, du skall inte tro att du är något. En attityd som vi hade kunnat hoppats vara död och begraven sedan länge men så tycks ej vara fallet. Jantelagen har inte hjälpt någon att uppnå något någonsin, den är konstruerad att hålla folk på plats, att inte sticka ut, granska eller tänka, något den ironiskt nog lyckas med genom att använda de metoder som den vill utplåna. Att fråga någon "Vem är du att döma?" är att ifrågasätta försöka rycka undan grundläggande rättigheter som varje individ har, att säga vad det tycker och tänker, och detta görs genom att de som yttrar frasen själva fördömmer dig som person och människa, konstigt nog. Det korrekta sättet, enligt mig, att bemöta en åsikt eller iaktagelse man inte tycker eller håller med om är knappast att attackera personen utan att bemöta argumenten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar