Det neonarcissistiska förhållningssättet.

Det tycks mig att vi i dagens Sverige rör oss från ett samhälle där kollektivet stod i centrum, ett samhälle där gruppens bästa fick förtur och individen kom i andra hand, ett samhälle där solidaritet var ett slagord och individualismen var fienden. Idag pratar vi mer om vad vi själva kan uppnå, vad vi själva vill och om vi gör något fel så är det alltid vårt eget fel. Det finns tydliga spår av individualismen i samhälle, människosyn och framförallt i relationer mellan människor.
Människor idag tycks endast vilja ha en relation med någon som tycker precis som de gör, helst om allt. Om du har avvikande intressen eller drag skall dessa störande moment avlägsnas och om inte detta går skall relationen avslutas direkt, såvida inte du kan utnyttja personen för egen vinning. En relation handlar om vad du får ut av den snarare än vad ni får ut av den, den skall ha ett syfte, en funktion, som framförallt gynnar dig. Det gäller inte bara kärleksrelationer utan även vänskapliga relationer, begrepp som nätverk och kontakter är betydligt mer centrala, idag, när man pratar om relationer än vad de varit tidigare i historien. Det är givetvis förståeligt att människor agerar med sitt eget intresse i första hand. Men sedan när blev det en dygd att inte kunna räkna det antalet personer man trampat ner, på vägen till toppen, på sina fem fingrar.
Att inte vara lik de personer du umgås med är en stor chans till egen personlig utveckling, både för dig och för dina vänner eller partner. Ta till vara på olikheterna och låt personer vara de som de är, låt dem känna sig trygga sig själva och älska dem för deras brister. Detta är nog en så nära altruistisk handling man kan komma. Motsatsen tycks mig bara vara en gigantisk mastrubutiv handling i stark motvind.