Det är orättvist, livet. Hur kan så många människor vara så lyckliga? Hur orkar de vara lyckliga? De måste övertyga sig själva om att varje andetag de tar är det bästa de någonsin tagit, om att alla de möter vill dem väl, om att de har familj och vänner som håller av dem. Vilka är de, dessa lyckliga människor som jag iakttar när de passerar mitt fönster? Som jag hör skratta och prata ivrigt om allt som saknar betydelse. Vilka är de, de som krammas på spårvagnen, de som gör saker för varandra, köper presenter, de som alltid skrattar och ler? Vilka är de som aldrig låter sig vara obekväma? Vilka är de som misslyckas med allt men ändå fortsätter att försöka? Vilka är de som aldrig är ensamma, som aldrig är trötta, som aldrig får lida, som aldrig blir straffade? Vilka är de som alltid får något tillbaka oavsett vad de ger? Vilka är de, dessa lyckliga människor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar