FOX NEWS VERUS CNN: FIGHT!

I have chosen to analyze two different articles, one from CNN and one from FOX News, both articles report on the same event, a rocket barrage by Palestinians against Israel.

I would like to start my analysis by taking a look at the headlines for the different articles mostly because it is the first thing you read but also since the headline of an article is designed to get your attention and sets the mood for the rest of the of the text. If we take a look at the FOX headline in regards to end weight, that new and important information is put at the end of sentences, we see that the fox article tries to shift the focus not to where the attack took place but who actually fired the rockets, in this case Palestinian militants. The CNN headline on the other hand does not mention the word militant or even theorize on the culprit at all in the headline. In fact the word militant is not used until line nine in the article and even then they do not mention the word in conjunction with the rocket attack. The FOX headline also uses a quote directly in the headline, a quote which is used out of context, for the purpose of making the attack sound bigger and grander. 'Massive', to me, is a word a lot like 'awesome' in the sense that both words imply some kind awe. A massive attack, to me, is on an epic scale, an attack almost like an invasion of, in this case, Israel. By using the word FOX need not say the number of rockets fired but they simply imply the number to the reader, in this case a huge number, and if FOX ever were to be queried on the subject of the number of rockets fired they would be in the clear because, as I said, the word massive does not specify a number at all. The CNN headline does not imply a number at all but simply states that a rocket was fired into Israel from Gaza or rather that it was only one of them that hit a coastal city. In fact CNN even states that the rocket, the one, fired hit a target, in this case a coastal city. The FOX headline on the other hand simply says that massive amounts of rockets were fired and I would even go so far as to state that the FOX headline implies to the reader that the militants firing the rockets are stupid and unskilled and therefore could not hit the broad side of a barn if they stood in it, or something in that direction. I do admit that my analysis is tainted by the fact that I do know that FOX has a right wing bias, and are not ashamed of spinning their news that way, and because of that they tend to take the side of Israel no matter what.

Let us leave the headlines and proceed into the vast jungles that make up the text of these articles. The FOX article is a bit longer and a bit more detailed than the CNN one. The text tends to focus a lot on what the Palestinians did and justifying the actions of the Israelis. The Israeli airstrike is mentioned only as a subclause at first in the FOX article. While the CNN article, on the other hand, makes it quite clear that the rockets were following the Israeli airstrike. The FOX article later on describes the underlying factors to the conflict, but that is after they have made sure the focus is on the rocket attack that the Palestinian militants made. They finish off the background to the conflict by naming the casualties in the different incidents as Hamas militants and by doing so justifying the actions of the Israelis and again implying blame to the Palestinians. Fox then later on in the article mention that since the ceasefire has been put in place the Palestinians have provoked Israel on several occasions’, again shifting responsibility and blame away from Israel, with other attacks.

The CNN article, though it uses the word militant, only uses the word militant in conjunction with the word Hamas and they do thereby avoid calling all Palestinians a paramilitary force, which the FOX article do not. The CNN article sets aside a large quantity of text, relative to the article size, to describe the types of rockets used. They make a point that the rockets are crude and not very accurate, almost harmless, which of course they are not. CNN also cites representatives of Hamas and the Palestinians as sources for their article which sends a signal the reader, an Israeli partial American, that CNN has taken the time to see things from both perspectives, which may or may not be true. The only reference FOX does is a quote from an email from Hamas towards the end of the article, other than that they seem to be citing facts gained through the Israeli army and its representatives.

The last thing I would like to bring up is the difference in the amounts of rockets fired. In the CNN article there were about twenty rockets fired and one hit. The one that hit was a Quasam rocket, which they describe as crude and primitive. The FOX article describes that there were at least thirty rockets fired. The use of massive in conjunction at least implies to the reader that probably a lot more were fired. FOX also states, instead of saying there were no injuries, that there was no immediate word of injuries or damage which implies that there were injuries and damage, just not reported immediately. However the article leaves it at that, they never say if there were any reports later on, they leave that up to the reader’s imagination.

Since I am running out of space I am going to try and sum it all up. FOX makes no secret of it being partisan to the Israelis in its article and even though the article is more detailed than the one from CNN the extra details tend to work as a justification to the actions of the Israelis and their pre-emptive strikes. CNN at least makes a stab at being unpartisan although they obviously, in most cases and even so in this article, tend to side with the Israelis.

600 ord mod

Det är alltid svårt att definiera ord som alla tycks veta vad det är. Om alla vet vad mod är varför är då inte fler modiga? Mod tycks vara något ouppnåbart, något så sällsynt att man inte ens strävar efter att bli kallad modig. Detta i kontrast till begreppet lycka vilket alla tycks jaga efter med en blåslampa i högsta hugg.

Vad är mod? Det kanske är lättast att påbörja en definition av mod genom att redogöra för vad mod inte är. Mod, är inte att dö för sitt land. Mod, är inte att visa sig stark inför andra, att stå för något man säger, att vara principfast, stark och oövervinnerlig. Mod är inte det som de flesta tror mod är. Själviskhet, egoism och egocentrism är ord som vandrar längs den snäva bana där den generellt accepterade definitionen ligger. Det är inte mod att offra sig själv för att rädda sitt barn. Det är inte mod för en brandman at gå in i ett brinnande hus och det är inte mod att bita ihop och uthärda det outhärdliga. Vad är mod?

Mod är att kunna ställa frågan som ingen annan ställer. Att ifrågasätta sig själv, sin roll och delaktighet i en helhet som inte alltid är något man kan vara stolt över. Att ändra sig själv, sitt liv, sina åsikter så att man blir någon annan, någon som är bättre än den du är även om du inte gillar den du blir. Att sträva efter att bättra sig, att be om hjälp när man ligger ner, är utslagen, utmärglad och hjälplös även om det kostar din stolthet. Att öppna sig och inte spela med i livets pantomim, att visa alla vem du är, vad du står för och varför. Att inte vara principfast, att förändras, att byta roll och att vara ärlig. Är detta mod?

Att acceptera att vi alla skall dö är inte mod men att leva ditt liv för andra, att göra den tid andra har, den lilla tusendel av en sekund som vi alla har på universums tidslinje, att göra den tiden lite mer uthärdlig för alla, det kallar jag mod. Det är inte att dö som är svårt och outhärdligt, för dö kommer vi alla att göra. Det är att leva som är svårt, något som vi alla har svårt att undvika. Att inte bara leva i nuet utan även för framtiden, att inte bara leva för sig själv och sin familj utan att leva för andra och att inte bara leva på andra utan även med andra, det är svårt. Det kräver mod om något.

Vår värld är inte varmhjärtad, god och omtänksam. Den är kaotisk, hämndlysten och cynisk. Den bara finns och är, precis som vi bara är men det finns en skillnad: Vi vet att vi är, vi kan påverka den vi är och vi kan påverka hur andra är.

När vi gör livet bättre för andra, då är vi modiga. När vi lär oss något nytt eller när vi ändrar en uppfattning, då är vi modiga. När vi ser oss själva i spegeln och ser en möjlighet till förbättring snarare än perfektion eller imperfektion, då är vi modiga.

Mod är inget sällsynt, något som skall ställas på en piedestal. Modig kan alla vara, bör alla vara, det är lätt, tillgängligt och vackert. Mod detta enstaviga ord som ingen lägger märke till, som folk felrubricerar och sedan tror att det är ämnat för några få människor som är bättre än vad du är. Ingen är bättre än dig, du kan bli allt som alla andra kan bli, göra allt som de gör, lära dig allt som de lär. Det krävs vilja, det krävs förändring, det krävs mod.

An assignment.

4chan was first created in 2003 by Christopher Poole, although this might not be his real name, and has since then grown to be the second largest image board on the internet as well as one of the largest internet communities around. I say second largest image board since the largest one is the Japanese equivalent of 4chan, 2chan. 4chan started as an image board for people who were interested in Japanese cartoons, anime, or Japanese comic books, manga, but has since then grown to include a large variety of people. The most popular of the image boards on 4chan is by far /b/ or more commonly known as random. Random differs from the other boards in that there are no strict rules as to what you are allowed to post as long as it is not child porn, which is more or less the only rule that /b/ has. All the other boards on 4chan have different themes and your posts must be related to the stated theme. Examples of themes are anime, manga, food, weapons, news, traditional games, art and photography. As you can see there are a large variety of boards and it is almost impossible not to find one to ones liking.

What is an image board? Well it is kind of like a message board, and if you want you can post only text, except it focuses more image posting and compared to most message boards, which can make it a hassle to post images, 4chan has a fundamental and fairly easy interface when it comes to posting images. More or less you simply browse your hard drive for the image you want posted and then upload it to the 4chan server and you are done.

What separates 4chan from other communities? Well the main difference between 4chan and other message or image boards or even other communities as a whole is that 4chan has forced anonymity. Everyone posting is anonymous and it is even impossible for people wanting to post under a name to do so. The reason for this is often stated to be that what you say and think should matter more than who you are. Most posters refer to both themselves and others as anonymous with pride and the meme, which we will get into next, We are Anonymous, we are legion is often cited when talking about themselves since it is a common view that anonymous is indeed an invisible, unstoppable anonymous army or force fighting for the greater good or just for some lulz.

One of the keys to understanding what people say or refer to in a discussion on 4chan is to understand the thousands upon thousands of memes that exist. What is a meme then? A meme is, in this case, a catch phrase or an image spread voluntarily from peer to peer over the net. One might even define it as a tidbit of pop culture or information that has taken on a life on its own, spreading out to the masses. Most memes on 4chan, however, are internal jokes that seem to be nothing but gibberish to people from the outside world. But since 4chan manufactures many memes a lot of them have spread into other communities such as youtube or even television or film. For example Tay Zonday's song Chocolate Rain would not have reached its popularity if it had not been posted on 4chan. The rating on youtube rocketed as 4chan users flooded in to watch the tiny clip. The song has since then been sung by Tay Zonday himself on American national television and plenty of covers have been made of it by famous artist such as John Mayer and Tre Cool, the drummer from Green Day.

What about the language of 4chan? 4chan shares a lot of grounds, language wise, with 1337 speak. Although 4chan did not exist when 1337 was first used it has contributed to the evolution of 1337 speak. Many new words or phrases used by people writing or speaking 1337 have their origin from the internet sub culture of 4chan. For example typing orly or rly instead oh really or really is something that is derived from 4chan’s caturday meme, a day when you are only, unofficially, allowed to post cats in /b/. The fact that most people relate the phrase orly to be written on an image of an owl can be further used to argue that the image comes from the 4chan sub culture. But it is not only in text that you can communicate on 4chan but also, since it is an image board, through images. A common way to say someone is being stupid or an idiot is by posting a man that holds his right hand over his face. These types of images are known as facepalms and the word itself is also often used when someone needs to point out how frustratingly stupid the other person is. I guess you can say it is the 4chan equivalent of the doh! from the popular animated series The Simpsons.

The language that is posted on 4chan varies a lot from anonymous to anonymous but one might say that the non standard varieties and 1337 speak are the two most common written types of English on the image board, that and of course transcribed spoken English. However sometimes it can be easy to mistake a meme for poor grammar. For example the meme or phrase do not want is the same as the word no and is used in the same way. In fact the meme comes from a pirated version of Star Wars episode 3. When Darth Vader shouts out no towards the end of the film when he learns that his lover, Padme, is dead the word no is translated with the phrase do not want. Because of this the phrase do not want is widely used in the same manner as portrayed in the film, not only on 4chan, but in many other communities as well.

I feel that I am running out of space, there is of course a lot more to be said about the language and I could probably write a small thesis on the subject but since you wanted one page I almost have 3 I think I will stop now. I hope this is what you wanted otherwise I will have to revise the essay I suppose.

En kontaktannons.

Som så många tidigare nämnt så är det väldigt svårt att beskriva sig själv. Något som jag skulle vilja kalla skitsnack. Det svåra i en beskrivning av sig själv ligger inte i att man har svårt för att veta vem man är utan att man har svårt att sätta sig in i hur andra uppfattar den beskrivning men delger. Det svåra är alltså hur man skall ljuga, vad man skall utelämna och hur man kan manipulera för att få så stort intresse för sin profil som möjligt. Jag tänker därför göra ett litet experiment, jag tänker vara ärlig.

Om jag skulle sammanfatta min personlighet i en mening skulle det förmodligen vara: Älskad av få hatad av många. Varför det är just så har jag ingen aning om men jag har mina teorier. Dessa har framförallt att göra med att människor över lag inte tycker om att höra sanningar om varken sin person eller om vad de gör eller tycker. Något som jag har en tendens att berätta för dem. Inte så ofta för att vara elak utan mer för att människor ber om min åsikt.

Jag är även extremt självkritisk och anser mig på grund av detta inte vara särskilt intelligent. Detta trots att jag har blivit beskriven som den smartaste människan andra har träffat vid ett flertal tillfällen. Dock har jag insett att jag, i jämförelse med den normala standarden, är väldigt allmänbildad. Jag kan lite om allt och mycket om en del helt enkelt.

Jag fascineras lätt av människor och deras agerande, eller bara av världen i stort. Fascinationen skulle väl mest kunna liknas med den en 3-åring känner när han undersöker sin sula efter att ha trampat på en skogssnigel. Jag ser ner på väldigt många människor och det gör förmodligen mig till en hemsk person men om bara människor hade tagit sig lite tid och grubblat över vad de egentligen håller på med så hade jag inte behövt göra det. Det är inte så svårt som det låter, jag gör det hela tiden.

Jag diskriminerar inte roliga saker på grund av sociala normer. Om jag tycker något är roligt så gör jag det. Detta är förmodligen anledningen till att jag är allmänbildad. Det finns helt klart anledningar till att människor gör saker och jag har kommit fram till att den anledningen oftast är att det faktiskt är roligt. Folk spelar datorspel för att det är roligt, folk dricker alkohol för att det är roligt, folk har sex för att det är roligt, folk tittar på film för att det är roligt, folk åker utomlands för att det är roligt. Därför har jag ett öppet sinne och provar allt en gång, det vore synd att missa något som är roligt. Med tanke på hur världen ser ut så behöver vi alla de få roliga stunder som finns.

Till slut vill jag prata lite om snällhet, för snällhet tycks vara något som är populärt. Alltid när man läser andra profiler kan man se hur människor stolt proklamerar, likt en 7 åring som beskriver positiva egenskaper hos sin fröken, att de är en snäll tjej, flicka eller tös. Jag själv, däremot, är inte snäll. Jag är elak och jag trivs med det. Jag gillar att jävlas med folk, prova gränser och visa min överlägsenhet. Trots detta är jag den snällaste, mest godhjärtade, personen jag träffat under min korta livstid här på jorden. Det säger kanske mer om de jag träffar än om mig själv säger ni. Men om man tänker efter en extra gång: Hur många gånger gör jag snälla saker av enbart altruistiska anledningar? För de flesta, mer normala människor tror jag nog, handen på hjärtat, skulle svara aldrig. Åh andra sidan gör jag det hela tiden, jag går ständigt omkring och gör små och stora goda gärningar utan att för den delen själv få ut något av det. Jag mår inte ens bra av det. Varför? För att jag aldrig får någon respons på mina handlingar, och om det är respons man vill ha, för att man skall må bättre, då är det inte längre en altruistisk handling utan en självisk.

Man made social.

I see a sea a roaring sea
It moves a sickly pace
We all brace and stand our ground
Though I pray it's all too late

Malevolent and relentless
We are pushed against the walls
Water soon stand far above
As we drown in our own halls

Push you down, crush your will
Your body is made still

Silence takes you, darkness falls
Your will is shackled in it's halls
Free of bonds, it no longer roams
With the sea it moves
Your will, now foames

Sir Marcus Browning MP.

Mina herrar, damer och gentlemän. Det kommer en tid då vi alla måste ställa oss upp och bli någon att räkna med. Jag ställer därför mig upp nu och låter mig räknas. En. Till var och en av er säger jag: ni är en etta. För ettor skall komma att bli av singulär vikt. Vi står just nu inför den gravaste ekonomiska krisen sedan 1380. Och som ni vet finns det fortfarande de av oss som kommer ihåg den dagen. Det eviga lidandet, oroligheterna, irritationen och allt kämpande. Om vi skall förhindra att ljuset över våra liv åter igen släcks måste vi ställa oss själva livsnödvändiga frågor. Var är vi? Hur kom vi hit? Varför kom vi? Vart vill vi ta oss? Hur vill vi komma dit vi vill ta oss? Hur långt måste vi ta oss innan vi tar oss dit vi vill komma? Hur skall vi veta var vi var när vi tog oss dit vi skulle? Har vi en karta? Varför lämnade vi platser bakom oss för att ta oss dit vi nu är? Var var vi innan vi var tvungna att ge oss av för att ta oss dit där vi är innan vi visste vart vi skulle för att hamna där vi ville vara? Var skulle vi hamna om vi hade ett val? Var skulle vi hamna om vi slutligen inte hade något val? Vad skulle vi välja om vi fick valet? Har vi det valet att välja? Eller kan vi till och med vara petiga angående valets val? Vad är valet? Alternativ! Skall vi sluta nu? Retoriskt. Eller vill vi ta oss tillbaka till början och börja om igen? Kanske inte. Men ni kan sannolikt förstå min poäng, för det jag pratar om är livet. För livet är en av de saker som vi alla finner ganska svårt att undvika. För att citera Ester Rems: "Livet är osäkert". Mitt liv har en säkerställd säker osäkerhet i sig självt. Jag är säker på att ert har detsamma. Med min osäkerhet och er osäkerhet så finns det säkert en säkerställd grad av osäkerhet runt omkring oss, detta kan vi vara ganska säkra på. Låt oss bita ihop. Mening är vad vi alla strävar efter. Vi måste ha en mening. Vi får inte visa meningslöshet. Vi måste vara meningslöshetsfulla. För vi vill väl inte sluta, vill vi? För vi vill väl inte sluta, vill vi? Som en blind man i ett mörkt rum famlandes efter en svart katt som inte finns.

Food for thought.

Igår var jag och några av mina kamrater i Marstrand för bad och grillning. Det blev inte så mycket badande men grilla, det gjorde vi. När vi satt där och grillade så slog det mig, när en av mina vänner klagade på den förkryddade laxen som han just då förtärde, att det är ganska vanligt att göra just så. Folk tycks generellt vara väldigt stolta över att de kan yttra åsikter om de mest banala saker. För att spinna vidare på matexemplet, hur många gånger har du inte hört någon påpeka att: "Det behövs nog lite mer salt." med ett stolt leende på läpparna. Hur kan man var stolt över en sådan utsaga? Det är inte så att det finns en universell smak hos människor och att det är en färdighet att identifiera och ratificera rätter som inte faller inom gränsen för denna universella matnorm. Jag känner ohyggligt kräsna människor som gladeligen påpekar att det är fel på maten snarare än på deras smakpalett och därefter ger de det generellt accepterade matlagningsfixet: mer salt och mer peppar.
Men det är inte bara inom mat och smak som folk ter sig lite udda. Ta till exempel inom musik där människor tycks tro att det faktiskt finns något som är dålig musik och bra musik. Givetvis finns det musik som man inte gillar men när man å ena sidan säger att en artist är dålig och å andra sidan använder subjektivitet som ett argument till att någon inte tycker om den artist de själva lyssnar på, är bara hyckleri.
Jag antar att det i grund och botten handlar om att man gillar att yttra sig om saker men man gillar inte att motivera sig. Det är nog därför som människor älskar att diskutera subjektiva saker som mat, musik och film. Där finns inget rätt och fel utan allt bygger bara på tyckande från alla parter. Men folk tycks göra det även när det gäller saker där det är viktigt att man har en stark bas av sunda argument att stå på. Vanligast är väl att folk yttrar sig väldigt principiellt om politik eller miljöfrågor. Hur ofta har man inte pratat med miljöaktivister, ifrågasatt deras tyckande och dragit tvärvetenskapliga paralleller, och kommit fram till att de endast tycker som de gör får att de mår bra själva av det, de känner att de gör nytta, och att de vill tillhöra en viss social grupp, vara i ett visst fack med tydliga bestämda normer. Det är väl helt ok om det inte hade varit för att de personer som gör så inte har några som helst problem med att påpeka för dig hur fel du har och hur rätt de har.
Jag begär inte att man lägger fram en fullständig härledning så fort man yttrar sig om något men om jag ber om den så skall den ju finnas där. Det är inte så svårt att tänka efter, men jag kan ha fel.

Social ambivalens i sociala grupperingar.

Jag brukar ständigt förundras över och överaskas av hur mycket människor är villiga att göra för att sticka ut. Jag kan inte förstå vad det är som lockar människor till att leka Picasso i ansiktet med en kajalpenna eller, iklädda ett par överdrivet dyra sneakers från Lacoste, spruta champagne på varandra . Vid första anblick drar jag just slutsatsen att dessa människor vill just sticka ut. Men när jag tänker ett steg längre vill jag nog säga att de vill sticka ut, inte för att synas, utan för att de , som de flesta människor, vill passa in. Det är betydligt lättare att passa in i en nischad liten grupp vilka har en eller två, ibland fler, bindande faktorer än att passa in i den ständigt skiftande normaliteten. En bieffekt av att passa in i en mindre grupp blir att man också ökar sina chanser att synas vilket i sin tur ökar dina chanser att sprida dina gener vidare, vilket kanske skulle kunna vara en biologisk förklaring till fenomenets existens överhuvudtaget. Notera att det primära syftet inte är att synas, sticka ut, eftersom de andra i den nisch du valt uppför sig och klär sig precis som du, det är norm, vilket gör att du inte sticker ut i nischen utan bara för de som står utanför den. Lägg därtill den trygghet som skapas genom olika gruppdynamiska effekter som till exempel "vi och dom"-känsla, så har man ganska goda generella incitament för att ingå i mindre grupperingar med konkreta bindande faktorer, såsom en viss musikstil eller en viss inkomst. Men jag förstår mig ändå inte på fenomenet. Detta kan bero på att jag nog är, i grund och botten, en individualist och inte tycker att man skall bry sig om vad andra tycker om än själv eller anpassa sig i sociala situationer för att verka vara tillmötesgående för tillmötesgåendets skull. Det viktigaste är att man själv är nöjd med den man är och inte att andra skall vara det. Nu är det viktigt att pointera att även om jag är en individualist så är jag inte en neonarcissist, jag trampar inte ner andra för min egen vinnings skull. Jag är en individualist i den mån att jag anser att alla har rätt att vara vem de vill, även om jag inte förstår mig på varför de vill vara den de är. Individualism ger mångfald, mångfald ger personlig utveckling.

They play for keeps!

Det är orättvist, livet. Hur kan så många människor vara så lyckliga? Hur orkar de vara lyckliga? De måste övertyga sig själva om att varje andetag de tar är det bästa de någonsin tagit, om att alla de möter vill dem väl, om att de har familj och vänner som håller av dem. Vilka är de, dessa lyckliga människor som jag iakttar när de passerar mitt fönster? Som jag hör skratta och prata ivrigt om allt som saknar betydelse. Vilka är de, de som krammas på spårvagnen, de som gör saker för varandra, köper presenter, de som alltid skrattar och ler? Vilka är de som aldrig låter sig vara obekväma? Vilka är de som misslyckas med allt men ändå fortsätter att försöka? Vilka är de som aldrig är ensamma, som aldrig är trötta, som aldrig får lida, som aldrig blir straffade? Vilka är de som alltid får något tillbaka oavsett vad de ger? Vilka är de, dessa lyckliga människor?

Stokastiskt skitsnack.

En vis man sade en gång "Shit happens". Många människor har svårt att få grepp om att saker och ting bara händer. Istället försöker de ofta rationalisera och ge förklaringar till vad som för mig verkar helt stokastiskt. En del ger religiösa förklaringar andra ifrågasätter händelsekedjan som tycktes ha lett fram till händelsen. Få accepterar att saker och ting bara händer utan anledning. Vi lever alla i en värld som hatar oss, det faktum att vi som människor tar hand om, inte endast, våra egna, våra svaga och våra sjuka utan också andra arter av djur är något som är helt fantastiskt. Även om det finns människor som inte tycks ha ärvt de här altruistiska egenskaperna så skall vi ändå vara tacksamma över att en majoritet av oss har ärvt dem. Problematiken ligger i att vi förväntar oss ett lika bemötande från världen omkring oss, det finns bara ett problem med detta: världen hatar oss. Världen diskriminerar inte mot klass, ras, kön eller art. Den bara försätter att dela ut tillsynes slumpmässiga resultat från myriader av inmatade faktorer likt en stor mekanisk händelsegenerator. Orättvisan ligger då i hur bra saker kan hända hemska människor och att hemska saker händer till synes bra människor. Grädden på moset tycks vara effekten av vår korta livslängd, eftersom vi inte lever flera miljoner är så får vi inte heller en jämn fördelning av slumpmässiga faktorer. Det finns alltså personer här i världen som går igen hela sitt liv utan att något bra händer dem alls. Likaså finns det en extrem åt andra hållet, människor som har medvind under hela sin livstid, människor som lyckas med allt.
Skall man då sluta försöka och bara låta allt hända eftersom det ändå tycks vara slumpen som avgör allt? Nej, självklart inte. Du som person är en del av variablerna, en så stor del att du faktiskt kan hjälpa till att påverka både din och andras situation här i världen. Genom att du försöker, så kommer du till slut få utdelning av dina försök. Dock kommer det fortfarande hända saker som du inte kan påverka, det är ett frustrerande faktum men: "shit happens".

Ångest.

"Ångest är ett sinnestillstånd som karaktäriseras av rädsla eller oro, som ger kroppsliga uttryck. Detta kan vara en upplevd känsla av spänning eller tryck mot bröstkorgen, onormala hjärtslag, smärta i bröstet eller andfåddhet. I vissa fall beror ångesten på förändringar i hjärnan."

Fucking jävla kuk-ångest!

Det neonarcissistiska förhållningssättet.

Det tycks mig att vi i dagens Sverige rör oss från ett samhälle där kollektivet stod i centrum, ett samhälle där gruppens bästa fick förtur och individen kom i andra hand, ett samhälle där solidaritet var ett slagord och individualismen var fienden. Idag pratar vi mer om vad vi själva kan uppnå, vad vi själva vill och om vi gör något fel så är det alltid vårt eget fel. Det finns tydliga spår av individualismen i samhälle, människosyn och framförallt i relationer mellan människor.
Människor idag tycks endast vilja ha en relation med någon som tycker precis som de gör, helst om allt. Om du har avvikande intressen eller drag skall dessa störande moment avlägsnas och om inte detta går skall relationen avslutas direkt, såvida inte du kan utnyttja personen för egen vinning. En relation handlar om vad du får ut av den snarare än vad ni får ut av den, den skall ha ett syfte, en funktion, som framförallt gynnar dig. Det gäller inte bara kärleksrelationer utan även vänskapliga relationer, begrepp som nätverk och kontakter är betydligt mer centrala, idag, när man pratar om relationer än vad de varit tidigare i historien. Det är givetvis förståeligt att människor agerar med sitt eget intresse i första hand. Men sedan när blev det en dygd att inte kunna räkna det antalet personer man trampat ner, på vägen till toppen, på sina fem fingrar.
Att inte vara lik de personer du umgås med är en stor chans till egen personlig utveckling, både för dig och för dina vänner eller partner. Ta till vara på olikheterna och låt personer vara de som de är, låt dem känna sig trygga sig själva och älska dem för deras brister. Detta är nog en så nära altruistisk handling man kan komma. Motsatsen tycks mig bara vara en gigantisk mastrubutiv handling i stark motvind.

Konsten att vara den man inte är när man tror sig vara någon annan.

En av de många sociala normer som jag inte riktigt kan få grepp om är konsten att inte vara sig själv. För, till min stora förvåning, så är det tydligen något extremt förtretligt att visa någon annan att man är den man är och inte den som de tror att man är. Man skall göra sitt yttersta för att framstå som om man vore något bättre och finare trots att man vet att den man är, och inte den man inte är, är en person som man själv vill att de andra skall vara. Det spelar ingen roll hur nöjd du är med att vara den du tidigare var innan du beslöt dig för att bli den du låtsas vara nu. Det blir än mer krångligt när du sedan beslutar dig för att den du inte är, som du valt för att den du är inte är är tillräckligt bra jämfört med den du inte är, plötsligt inte är den du vill vara med en annan del av din bekantskapskrets. Då får du plötsligt flera jag som konkurerar om att vara dig under den tid som den du är inte får vara den du är för du tror att andra bara vill vara med de du inte är. Om det nu är så fantastiskt att inte vara den man är varför är man inte bara inte den man är hela tiden? Jag tror att man då skulle upphöra att vara den man inte är och den man inte är skulle bli den man är vilket skulle göra att man tvingas att bli den man är för att undvika att bli den man inte är, för den man inte är, är den man är.

Jakten på lycka.

Väldigt många är tämligen nöjda med sin situation här i livet och en del av dem skulle säga att de är lyckliga. Några av dessa skulle säga att de kan ha det bättre än vad de har nu genom att de, till exempel, skulle komma över mer rikedom eller någon att dela den rikedom som de redan införskaffat under sin livstid med. Det är intressant hur vi som människor instinktivt drar paralleller mellan ägande och lycka, speciellt med tanke på att forskning visar att sådana, mätbara variabler, endast kan tillgodoräkna sig drygt 15% av det stoff som gör en människa lycklig. Vad är det som är den största faktorn som avgör om du kommer leva ett lyriskt liv? Drygt 50% av det som avgör hur lycklig du kommer vara beror på dina gener, om du är en nedstämd person så är chansen hög att du förblir nedstämd under stora delar av ditt liv, likaså om du går omkring är ständigt lycklig. Lyckligtvis är vi utrustade med allt som krävs för att vara lyckliga, vi har nämligen förmågan att tillverka vår egen lycka och skillnaden på kvalitén mellan fabricerad lycka och genuin lycka är näst intill obefintlig.
Vad är fabricerad lycka? Om du fick välja mellan att vinna fyra miljoner på lotto och att bli förlamad från midjan och ner så skulle du säkert tro, och rättmätigt så, att du i slutänden skulle vara lyckligare med fyra miljoner än med en förlamad nederdel. Dock är den uppfattningen felaktig. Forskning som bedrivits på området visar att båda personerna är lika lyckliga 3 månader efter händelsen. Anledningen till att du tror att du skulle vara lyckligare med pengarna än med förlamningen beror på ett fenomen som kallas impact bias som är ett resultat av det interna psykologiska immunförsvaret. En av de största funktionerna som det psykologiska immunförsvaret har är att fabricera, simulera, lycka. Så när Pete Best, Beatles orginaltrummis, säger att han har aldrig varit lyckligare än när han blev utkastad ur bandet kan man säkert dra slutsatsen att hans psykologiska immunfösvar har slagit till. Fabricerad lycka är alltså det vi får när vi inte får vad vi vill, detta kontra naturlig lycka som är det vi får när vi får det vi vill ha. Är det någon skillnad på dessa olika former av lycka? Svaret är nej, vilket också visar sig i exemplet om lottovinnaren och den fysiskt handikappade personen där båda tre månader senare är lika lyckliga som de var innan händelsen.
Frågan är då: Varför, om vi är så väl utrustade för att tillverka lycka, har vår världs mest smarta och begåvade människor störst chans att råka ut för depressioner?

"Happiness in intelligent people is the rarest thing I know." (Ernest Hemingway)

Intolerant tolerans.

Tack vare stora tänkare genom historien kan vi idag klappa oss på bröstet och säga att vi, nu, är bättre än de som kom före oss. Vi lever längre, vi har högre levnadsstandard, bättre sjukvård och vi är framförallt smartare. Vi har effektivt satt oss över Darwinismen och över det naturliga urvalet som finns i det fruktansvärt brutala zoo som vi romantiskt nog kallar natur. Vi skyddar de svaga, de som tack vare fysiska defekter skulle silats bort med Darwins kaffefilter, om då kaffefilter varit uppfunna. Huruvida detta är bra för den fortsatta överlevnaden eller ej struntar vi kortsiktigt i, och jag får säga att vi gör så rättmätigt. Vi har utvecklat en acceptans och en tolerans för varandra, vi strävar efter jämlikhet inte bara genus- och läggningsmässigt utan även mellan mer socialt orienterade konstruktioner, som till exempel mellan de som har och de som inte har.

"Är detta enbart av godo?" är då den fråga jag retoriskt ställer mig själv. Svaret blir instinktivt, och förutsägbart, ett rungande nej. "Varför?", hör jag er fråga frågande. Det är en sak att ha en tolerans för och sträva efter att göra livet mer värt att leva för alla de personer som inte har haft någon möjlighet att göra något åt den faktor som gör dem till ett mål för särbehandling. Då tänker jag framförallt på saker såsom kön, sexuell läggning eller ett fysiskt handikapp, men även till stor del på de männsikor som är fast i en social situation på grund av att byråkratiska system håller dem kvar där. Det är en helt annan sak att tolerera, respektera, åsikter som personen i fråga själv valt införskaffa sig. Det mest uppenbara exemplet skulle vara människors tendens att inte bry sig, att vara lata och inte ta reda på hur saker och ting egentligen ligger till och sedan använda det faktum att de är obildade som ett argument för att föra vidare deras egen agenda. Om ni inte kunde dechiffrera åt vad jag syftade så skall jag ger er den mer konkreta varianten nu: religion och all form av vidskepelse. Det är otroligt hur många människor som idag kräver respekt och tolerans för att deras åsikter klassas som religion. Vad som är än mer fantastiskt är det stora antal personer som tolererar beteende, som de inte skulle önska på sin värsta fiende, tack vare att det har stämplats med en stor röd stämpel, på vilken det står "Religion handskas med omsorg, denna sida upp". Sedan när var det intolerant att informera andra om att något kanske inte är en så bra idé nu som när den först kläcktes för tolvhundra åe sedan? Om någon skulle komma upp och snällt upplysa mig om att jag kanske skulle sluta med att slå in spikar i vägguttaget innan något ofrånkommligt och obeskrivligt hemskt händer så skulle jag, i alla fall, med öppet sinne lyssna på vad den, till synes, allvetande entiteten hade för argument för att avbryta mig i mitt ack så viktiga arbete. Religiösa männsikor gör inte detta, de drar öronen till sig och informerar dig om att: "Det spelar ingen roll vad säger för jag tror ändå och du skall minsan respektera min åsikt". Jo det hade jag hemskt gärna gjort om du hade haft någon som helst basis för det du påstår vara sanning. Är det något jag har lärt mig under min korta existens här i Vintergatans galax så är det att bara för att man tror att något är sant så, till mitt stora förtret, är det inte så. Tänk hur världen skulle se ut om så vore fallet, det vanligaste transportmedlet skulle vara att flyga och inflationen skulle skena då det plötsligt fanns sex biljoner biljonärer.
Det är inte så att jag hatar religiösa männsikor, jag tycker bara att de kanske borde visa lite mer respekt mot forskarvärlden innan de använder sig av min sjukvård, min bil och mina jämställda kvinnor. Dessa människor, som oftast tror sig granskas konstant, är förvånadsvärt känsliga för granskning och ställer ständigt till problem för oss andra som egentligen inte tycker det är så relevant om det finns ett liv efter middagstid eller ej. Framförallt är de en grogrund för fanatsim och extremism, det faktum att de står i första ledet och försvarar sin rätt att tycka att homosexualitet är en sjukdom hjälper inte särskillt mycket i kampen mot självmordsbombare och andra extremister, självmordsbombare som för övrigt kunde hade gjort sig bättre på alla fyra, rensandes ogräs för nittio kronor i timmen i min obefintliga rabatt. Tolerans hade fungerat i religiösa sammanhang om de bara hade hållit sig för sig själva och inte ständigt kommit till det allmänna dagiset, läs förskola om du är förskolelärare, för att tvinga de andra barnen ett leka deras lekar med deras regler. Lekarna går dessutom oftast ut på att man skall vänta på döden, vilket inte är särskillt uppmuntrande eller underhållande.
Vad jag föreslår är att vi myntar ett nytt begrepp, religiösa personer skall man visa Intolerant tolerans. Det vill säga att man helt enkelt inte tolererar den tolerans de får, vilket inte innebär att man inte tolererar dem.